Mårar å påå...

Vet inte om det är många som längre följer mina skriverier eftersom inläggen kommer så sällan numera.. Hur hinner man liksom? Skall iaf försöka pausa och skriva några rader om våran vardag.

Vi mårar å påå.. Nu plötsligt är det bara två å en halv veckor tills vi flyger iväg "hemåt" eller till Finland (vet inte var hem är längre) det är packning, ringande hit o dit och annullering av dittan och dattan som är på agendan samtidigt som vi försöker hitta en lämplig bostad åt oss i Vasa. Vilket visade sig vara väldigt svårt såhär på avstånd, men det ordnar sig ska vi tro... 

Vi har en snart treåring som är trotsig och stänger öronen åt nästan allt som mamma säger. Mellan varven njuter vi ihjäl oss av hans sköna sidor. Våran Espen är ALDRIG tyst, pratar eller sjunger konstant (eller gråter)..

En 19 månader gammal typ som för det mesta är lättskött och fortfarande älskar att äta ;) hans solblekta blonda kalufs och blåa ögon smälter man lätt för. Ibland slår det mig att våran Aksel håller ju på att bli stor, han härmar storebror allt som oftast.

Och så har vi våran yngsta skönhet, lilla Liam som blir hela 7 veckor idag. Efter att ha kämpat med lite magknip och väldigt mycket spyttande så testade jag att sluta helt med kaffe och efter två dagar var han nöjd och gla igen. Värre var det med mamman som hade vansinnig huvudvärk och trött som bara den i dagarna tre. Nu är det bättre men oj vad jag väntar på att dricka kaffe igen. Liam växer så det knakar och nu är det redan strl 62 som gäller. Han blir lång, våran grabb! 

Efter en jobbig förmiddag var det bra för mig att skriva ner lite om gossarna och "count My blessings" vi är så oerhört välsignade med tre, fina, friska pojkar! ❤️ 

Vi har nu en längre tid fått njuta av härligt sommarväder.. Denna vecka är termometern uppe vid 30 och vi tillbringar stor tid vid vattnet. Hur vi ska klara det kalla vädret i Finland är nog en annan fråga för här brukar sommarvärmen hålla i sig hela september. Men nog blir det mysigt med höst också! 

Nu blir det matpaus tycker lilleman..

 

Weekend

Medan sommarmötet i Esse pågick hemma i Finland ihelgen har vi befunnit oss ute vid kusten vid Cape Cod. Startade lördag morgon och körde ner till campingområdet där svärföräldrarna och ett antal andra från vår kyrka campar nu i en veckas tid. Vi cyklade längs kanalen, simmade i både pool och Atlanten, åt alltför mycket god mat och umgicks. OCH VAKTADE BARNEN!!!!!!!!!!! Vi sov natten till söndag på ett motell i närheten av camping området. Vi hade riktigt fina dagar men tidigare när vi besökt stället och även denna gång så har jag fått konstatera att jag absolut inte vill campa där! Fruktansvärt stort område med MASSVIST av husbilar, husvagnar och tält. Folk lever som packade sillar! Nej ta mig norrut till White mountains till lugnet och friden. Vi har campat där några år med Olson familjen och återvänder nu i augusti. Uppe mellan bergen med en flod som rinner igenom campingområdet, alla husvagnar är mera utspridda, det passar oss så mycket bättre plus att det är barnvänligare. Ägarna till den campingen är kristna och tillåter igen alkohol på området. Redan det gör ju området lugnare. Iaf så hade vi ett par varma och sköna dagar. Nu är det vardag igen, barnen sover efter en skön Tur till stranden. Allt är som det ska.

Det gick snabbt!

Så har plötsligt tre veckor och en dag flytt sin kos och det var dags för oss att vinka hejdå åt mommo och moster Linnéa idag. Avskedet var inte alls svårt denna gång med tanke på att vi ses igen efter bara 5 korta veckor. Tidigare har det varit många månader och nu sist nästan ett år. Bra så. Vi har haft otroligt med hjälp av dem och jag är så evigt tacksam att de hade möjlighet att komma. Nu får vi se om jag ens kommer att hinna äta och sitta ner alls, jag blev så bortskämd av kära mor med serverad mat och tupplurer när jag behagade. Jag blev rentav lat!! Men det var väldigt behövligt efter förlossning och yard sale mm.. 

Espen fick vara med till Boston till flygfältet så jag har tillbringat kvällen med mina små gossar. Konstigt att bara rå om Aksel när Liam mest sovit. Annars tar Espen upp rätt mycket uppmärksamhet och ibland känns det som att Aksel bara hänger efter nånstans så det kändes bra att bara bygga klossar med honom och ge all min tid åt honom! Han är underbart ljuvlig vår lilla Aksel. 1,5 årt charmtroll med glimten i ögat. En väldigt lättskött grabb är han också men nog finns där ett häftigt temperament bakom också.. 

Nu sover mina två små och jag väntar hem mina två stora killar.. Jag minns inte när jag senast haft det så lugnt och tyst här hemma. Konstigt! Regnet har öst ner hela kvällen så imorgon hoppas vi på sol och kanske en strand dag. Vi skall försöka ta ut det sista av den riktiga sommarvärmen innan det bär av till ruggiga Finland! 

Liam Arthur

Här var det dött..

Blogga? Finns absolut ingen tid eller det har inte funnits de senaste veckorna. Lilla Liam blev döpt igårkväll och idag är han 3 veckor gammal. Kära nån! Mysig är han så in i vassen och växer alltför fort. I förrgår var jag med honom på rutinkontroll och han har gått upp 500g och växt 1.5 cm. Duktig grabb!

Bilder från dopet ska jag bjuda på så småningom!

Vi är lyckligt lottade att ha mommo och Nea här! De åker hem på tisdag och få börjar vardagen som tre barns mor på riktigt. Trots att vi haft fullt upp dessa tre veckor så har jag hunnit vila och läka. Tack vare all hjälp från min mor ❤️

Varför vi har så fullt upp?

Vissa av er har säkert hört, men för de som inte vet så är vi på väg tillbaka över Atlanten. Hem till Finland. Denna gång blir det inte bara en månad utan åtminstone 3.5 år. Neil har nämligen fått studieplats och skall studera till sjukskötare. I augusti bär det av med vårt pick och pack. Vi sparar en del saker här men har sålt det mesta redan, förra helgen hade vi stor loppis och slapp en massa. Man behöver ju så lite..

Några kappsäckar åker med mamma och Linnea och sen är det bara resten för oss. En otroligt stor förändring för oss och speciellt med tre små barn. Lillen hinner bli 2 månader vilket är skönt, vi har bett många böner och funderat hit och dit om Neils arbete men nu känns det som att Gud vill ha oss till Finland och Neil ska bli sjukskötare. Vilken tur att vi får lägga framtiden i Herrens händer och lita på hans ledning! 

Jag var inte riktigt beredd på att flytta tillbaka så snart, jag trivs riktigt bra här och det är lessamt att behöva skiljas från familj och vänner och församling här men nu får jag efter 3 år vara närmare min familj och alla andra nära och kära där. Allt har sin tid. Viktigaste är ju att jag har mina 4 pojkar med mig var vi än bor.

Lovar att uppdatera mera sen!

Nu skall jag dofta lite bebis. ❤️

Kom gärna ihåg oss i bön! Det är verkligen mycket att tänka på och göra inför en sån stor flytt!