torsdag 13 september 2012

Jerusalem, Guds helga stad

För precis 1 år sedan ( nästan på minuten) satt jag i en fåtölj hemma hos Neils föräldrar, klockan var halv 10 på kvällen, mamma ringde och berättade att de var alla vid sjukhuset och att mommo hade, några timmar tidigare, fåt flytta hem till Himlen. Hon hade dött så lugnt och stilla efter några veckor på sjukhus. Jag är så tacksam till Gud att mommo inte behövde ligga i månader, eller år på någon avdelning. Hon var väldigt sjuk den sista tiden men hon hade målet så klart för sina ögon, hon ville bara HEM! Älskade mommo, hon lärde oss så mycket, aldrig kommer jag att glömma den kärlek hon alltid bevisade när man kom för att hälsa på eller när jag ringde henne. Hon hade ett hjärta av guld, och hennes händer var ofta ofta knäppta till bön för oss barnbarn, man kunde riktigt känna av dem. Hon kom ihåg alla, och bad för alla. Jag kommer ihåg när vi var mindre och besökte henne och hon gav oss av sina mommo-karameller, det var tider det, hon berättade ofta om gamla historier för oss från hennes barndom. Hon var helt enkelt en stål mormor <3 Jag kommer ihåg dendär lördagskvällen i början av augusti ifjol, hon var då inne på sjukhus, Neil o jag besökte henne en sista gång där ( vi reste nämligen till USA dan efter) jag minns, hur vi kände, åtminstone jag, att detta är sista gången jag träffar mommo här på jorden, jag tror nog mommo kände samma sak, den sista kramen jag fick av henne kommer jag aldrig att glömma. Hon bad om välsignelse för oss båda, hon gillade inte tanken på att jag skulle till USA, men hon gillade Neil, enormt mycket, jag kommer ihåg när hon berättade för honom att jag tycker om dina ögon, du har snälla ögon! Nu är du hemma hos Gud, älskade mormor. Snart får vi träffas igen i Himmelens land! Här är en av mommos favoritsånger som  hon så många gånger ville att vi skulle sjunga för henne:

Jerusalem, Guds helga stad, vad härligt att en gång
få gå dit in så hjärteglad vid änglars jubelsång!
På dina gators klara guld, helt fri från synd och brist,
få vandra lätt och fröjdefullt, med vännen Jesus Krist

Jerusalem, du sköna stad, du vill mottaga mig.
Snart genom praktfull pärleport jag drager in till dig.
Där lägger jag min vandringsstav, ja, då är resan slut,
och Fadern torkar tåren av när jag har kämpat ut.

Jerusalem, Jerusalem,skall jag ej snart dig nå?
Jag är så trött, jag längtar hem att evig vila få.
Här är så kallt och mörkt ibland och korset trycker mig.
Jag längtar hem till himlens land, Jerusalem till dig.

Vad under om jag längtar hem, till dig, Guds sköna stad,
där jag en gång får vila ut, fullkomligt fri och glad,
där ingen gråt skall vara mer och ingen sorg som här,
och inget mörker, ingen natt, ty lammet solen är.

Allt vad på jorden aktas stort min håg ej fängslar mer, 
när jag på korsets trä, i tro, min Jesus fästad ser.
Mitt mål står klart, jag vill blott ett, vad än det kostar mig:
Jerusalem, Jerusalem, jag vill blott hem till dig

mommo och jag julen 2010



1 kommentar:

  1. Ja, mormödrar är en rikedom! Man är så tacksam att man fått känna dem en stund under denna korta tid på jorden, men visst är de svårt när de går bort, liksom bara försvinner. Min mommo dog i Januari och än idag kan jag tycka att på söndagar ska man hälsa på mommo... å så finns hon inte. Men den stund man får äran att vara i deras närhet avspeglar sig i resten av ens liv. Så mycke visdom och klokhet döljer sig bakom deras grumliga ögon! Nog har Gud varit god som tagit hem dem till sig ändå!

    SvaraRadera