Blott en dag, ett ögonblick i sänder..

..vilken tröst vad än som kommer på,allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då.

Blev en helt annorlunda helg än vad vi planerat. Ska försöka göra historien kort, på torsdag kväll fick jag lite feber och började känna mig trött och svag, ( hade även kraftiga blödningar) Sov rätt dåligt natten till fredag och tidigt på fredag morgon vaknade jag av hög feber och frossa. Totalt slut, hade ingen ork att ens lyfta lilla Espen. Vi hade en tid för Espen hos doktorn kl 10 (2 veckors kontroll) och sen skulle jag för att kolla upp mig själv till barnmorskan. Nice var ledig så hon hade lovat att komma med mig, men sen blev det så att Neil var ledig den dan anyway. Jag var helt kaputt och noll energi så jag satt och stirrade framför mig hos Espens doktor, men som tur var, så var allt väl med lilla gubben, han växer och mår bra. Nästa koll för honom är först vid 2 månader. Well, vi for sen direkt vidare till Milford till barnmorskorna, och de var inte direkt nöjd med vad de såg, så de tog kontakt med sjukhuspersonal eftersom de var tveksamma till antibiotika endast i oral form för mig, efter några timmar på birthing centret och undersökningar där, blev vi vidare skickade till akuten i Nashua (vi for dit eftersom det var där jag födde) Sen låg jag i ett litet rum många timmar på akuten, De tog alla möjliga slags prover, ultraljud, röntgen m.m.. och undersökte ungefär triljon gånger, jag hade ordentligt sjukt. De misstänkte mer och mer livmoder infektion, vilket det sist och slutligen också var. Eftersom jag hade haft en sån hög feber så startade de iv antibiotika direkt jag kom in. 2 läkare från BB kom dit och ville absolut inte skicka hem mig, när ag frågade om jag kunde få antibiotika i tablettform men nepp, Till all lycka hade de ledigt rum vid BB så vi fick fara tillbaka dit där vi  började 2 veckor tidigare :) Samma sköterskor ( vissa av dem ) stort, lyxigt rum, som på hotell. Eftersom de inte tar något ansvar för Espen utan endast för patienten (jag) så var Neil tvungen att stanna där hela tiden med honom. Vilket vi båda två ändå ville, Jag fick antibiotika IV 48 timmar var 6:e timme. så alltså två hela dygn, trodde jag skulle få fnatt när jag först hörde att vi måste stanna en natt och sen ännu en.. men jag överlevde, jag sa så många gånger att jag hatar att vara patient men älskar att vara vårdare.. kanske är det därför? vem vet? men kanske det är hälsosamt för mig att testa på patient rollen också. hmm... Nåja, Lördagen gick ändå bra, för vi fick besök av Neils två systrar plus Nice, som var så snäll och hämtade lite grejer från läggan åt oss och baby. (vi var ju som sagt helt oförberedda på att stanna på sjukhus, så vi hade inte många extra blöjor åt lill gubben samt kläder m.m..) Sen kom också hans föräldrar och på kvällen även hans bror med fru (som inte ännu hade sett Espen) Så vi var busy :) Men det var endast kul, så tiden gick lite fortare. Idag på eftermiddagen slapp vi hem, åååå va lättad jag var. Mår sååå mycket bättre. HB var rätt lågt så jag ska äta järn nu och sen ska vi hoppas på att allt reder upp sig och att vi bara kan njuta och få va friska. Det har varit tillräckligt nu för oss sen lillen kom, det blev ju komplikationer även då och vi hamnade till sjukhus för att föda, kunde inte vara kvar på birthingcentret. Men slutet gott, allting gott. Espen har varit jätte snäll, som att han känner på sig på något vis att mamma inte mått så bra, vem vet ;) Nu ska vi hoppas och be att inga fler komplikationer uppstår och att vi kan va hemma. Tack Gode Gud för din omvårdnad och beskydd över hela vår lilla familj och allt som vi gått igenom under dehär veckorna. Nu blir det gonatt :)