Julefrid

tar en paus i mitt fejande, Espen tupplurar och jag håller på städar och plockar, sorgligt nog har jag idag packat undan de minsta babykläderna, vemodigt och konstigt, vart far tiden? Men njuter ändå av att lillen blir äldre och jag får mera kontakt med honom, han är ju för ljuvlig våran kille! 

En vacker decemberdag -1* och solsken, det som är annorlunda här denhär årstiden är ju att solen är högt uppe och himlen är alldeles blå, precis det som jag saknade i finland, så mkt ljusare, speciellt nu när det inte finns nån snö. Frestas att fa ut på promenad, men nej idag ska vi hålla oss inne så Espen blir bra igen, han är lite förkyld nu igen, hostar, men nu efter att vi fått skaffat en luftfuktare som vi har på i sovrummet nattetid samt lök på nattduksbordet, märker jag att han har lättare, inte så torr hosta, mera upplöst nu. Så nog ska vi bli frisk till nästa vecka när vi ska till New York och hämta mommo å moffa å resten av gänget :)

Njuter till max nu av adventstiden och allt vad det innebär, jag glömde kanske säga att i söndags for vi till en kyrka i Jaffrey (en luthersk kyrka) vi hade nämligen sett en annons i tidningen att de skulle ha luciaprogram där. Det var SÅ stämningsfullt, fick såna julkänslor därifrån. Programmet var i princip lika som jag minns luciamorgnarna i Edsevö skola. Neil drog lite på munnen åt mej där jag satt och röööööös. Så vackert! Efteråt pratade vi med två damer som för 40 år sedan flyttat från Sverige (arrangörerna) Vi fick prata svenska, häftigt! Vi lever i en förväntansfull tid, så mycket skoj på gång, vi väntar på att fira en jul tillsammans med familjen, vi väntar på vår frälsare. 

Nu går mina tankar till de familjer i vår församling som inte upplever samma känsla nu inför julen, så många som är sjuka, vi har 3 föräldrar i medelåldern som alla lider av svår cancer, jag tänker bl.a. på min svågers mamma som är så sjuk. Deras familjer hoppas bara på att mamma/pappa skulle orka över julen. åtminstone. Jag ber för alla de som är sjuka nu i juletider, Herre styrk dem alla och ge dem din frid!

Att ha arbetat på en långvårdsavdelning i juletider har också gett mig goda erfarenheter, Så många många som ligger där i sin säng ensamma, sjuka. Grannen i sängen bredvid har besök flera ggr/vecka men för andra patienter kan det gå veckor, månader.. Vad jag önskar att jag kunde vara där med "mina" underbara patienter och få ge dem tid, hålla någon i handen och sjunga en julsång, ge dem hopp! Saknar mitt jobb så otroligt mycket fast jag inte för något i världen skulle byta bort mitt nuvarande "jobb" (hemmamamma) 

Ha en bra dag alla :)