Ibland.

När jag igår körde min minivan på en livligt trafikerad fem filad motorväg på väg till ikea och imorse när jag promenerade upp till biblioteket för att lämna tillbaka några böcker, jag var ensam med vagnen längs de kurviga, backiga vägarna med fåglarna som kvittrade och gröna lummiga stora träd som böjer sig över vägen, det är bara två exempel.
Men IBLAND när jag bara gör saker som hör till vardagen eller också när jag håller på att bli inklämd mellan två bilar på motor vägen så kommer tanken, VAD GÖR JAG HÄR? Är dethär på riktigt? Bör jag verkligen I USA? Hur hände det sig? Jaa-a det är konstigt, man glömmer bort sig I vardagen och man bara smälter in, vilket är oerhört skönt, men vetni livet här på andra sidan potten är inte så märkligt, vi lever och har en likadan vardag som hemma I Finland. Det bara blir så. Barnen skall ti dagis, skola, Rådgivning mellan varven, det ska kokas, städas och handlas, motionerar så mycket vi orkar, hunden ska Rastas, på söndagarna går vi I kyrkan, vi simmar och solar på varma dagar, och som de allra flesta mammor med småbarn väntar vi varje dag på att Pappan I huset snart skall komma hem.

Vi har det bra, vi lever och mår bra och framförallt vi NJUTER.