Imorse ringde jag Nice och frågade om hon bjuder på lunch, -joodå, jag önskade mig hennes delikata äppelpannkaka och det skulle jag få, när jag kom hit möttes jag av en underbar doft av en färsk, het soppa som står på spisen. Hon frågade om jag fortfarande ville ha pannkakan men nu ska nog soppan smaka gott istället, vi tar pannkakan nästa vecka, sa hon. Lycka är att ha en faster/vän som bor 5 km bort när alla andra är tusentals kilometrar bort. (Familjen alltså) Tack Nice för att vi kan bjuda ut oss närsomhelst, ligga i soffan och bara prata strunt eller ta en tupplur när killarna sover.
Efter lunchen ska vi iväg med en till vän och hennes lilla dotter ut i skogen på en höst promenad, de ska va gött å leva!
neeeväni he ga jo int na nööd på äär!
SvaraRadera